Närkontakt med järv

Forskare tror att arten kan vara på väg söderut. Karl-Erik Skalberg i Vålsjö utanför Järvsö fick ett överraskande möte när han i söndags morse var ute på motionsrunda i skogen. På skogsbilvägen från Kalvstigen till Digeråsvallen stötte han på en järv, som satt på vägen och höll på med något. Först trodde jag det var en grävling, berättar Karl-Erik, men sen tittade den på mig och då såg jag att det var en järv. Den ställde sig på bakbenen och tittade på Karl-Erik. Sen försvann den i gräset, men dök plötsligt upp igen och kom springande emot Karl-Erik. På cirka 40 meters avstånd stannade den upp igen, reste sig på bakbenen och tittade. ­ Den var intressant att se på, konstaterar Karl-Erik. I omkring tre minuter hade han kontakt med järven. ­ Den verkade inte rädd, utan mera nyfiken. Den fick nog aldrig vittring på mig. Järven var ingen unge, men heller inte särskilt stor, säger Karl-Erik Skalberg. Rune Wiklund, järvforskare i Torpshammar, berättar att de får in järvobservationer lite då och då. I sommar har det också kommit observationer från Harsa och Forsa. ­ Det kan vara så att järvarna börjat flytta sig lite söderut, säger han. Skogsjärven är det skyggaste djur som finns i Sverige och oftast ser man den från bilen, när den springer över någon väg. Att den här järven stannade, reste sig på bakbenen och tittade kanske berodde på att den var osäker och inte fick någon vittring på människa, menar Rune Wiklund. Under älgjakten hoppas han få in flera observationer på järv. När det blir spårsnö kommer Rune Wiklund och hans kollegor att titta igenom det här området för att se om järven finns kvar.