Norsk utredning om vargskräck och vargens farlighet

John D.C. Linnell och Tore Bjerke har tillsammans med ett tjugotal medförfattare utarbetat rapporten "Frykten for ulven, En tverrfaglig utredning". Rapporten består av två delar, där den första handlar om vargangrepp på människor, och den andra beskriver hur vi människor utvecklar rädsla för djur, tex varg. Resultaten som presenteras är inte en fullständig översikt över alla eventuella vargangrepp på människor genom historien, men ger troligen en bra översikt över de relativt få tillfällen där sådana inträffat. Forskarna påvisar ett mönster för vargangrepp på människor där fyra faktorer konstateras ha avgörande betydelse: 1. Rabies. Den absoluta huvuddelen av de rapporterade angreppen gäller rabiessmittade vargar (majoriteten av fallen leder inte till dödlig utgång för människorna). 2. Tillvänjning till människor. Om vargar helt mister rädslan för människor finns en viss ökad risk. 3. Provokation. Vargar som befinner sig i en mycket trängd situation kan angripa. 4. Extrema sociala och ekologiska miljöer. Där det råder fattigdom, tex. har det i områden där barn vaktar boskap utan vuxet sällskap skett angrepp på barn. Liksom i miljöer med dålig tillgång på naturliga byten, där vargen livnär sig på avfall och tamdjur blivit viktiga bytesdjur.