"Stora sviker älgjägarna"

För något år sedan lanserade skogsbruket och skogsvårdsstyrelsen tvåprocentmålet - två procent färska betesskador på tallungskog per år. Därför vill nu skogsbruket ännu en gång skjuta ned älgstammen dramatiskt i större delen av landet, även i Åmot. Där räcker älgstammen i dag i stort sett bara till vargarna. Detta har ställt frågan om skogsbrukets älgpolitik på sin spets eftersom "tvåprocentmålet", i kombination med ett vargrevir, innebär att älgjakten upphör. En veteran inom skogsbruket, den tidigare skogsdirektören för Kopparfors, Lars Hedman, jagar själv i Åmotsområdet. Han ifrågasätter inte bara tvåprocentmålet, utan också Stora Ensos ansvarstagande för människorna som bor på bolaget marker. - Jag har hittills inte sett några ekonomiska analyser. Tvåprocentsmålet säger mig ingenting och därför kan jag inte ta det seriöst, säger Hedman. - Det enda jag sett hittills är passivitet. Att man dessutom väljer att skjuta ned älgstammen ytterligare i vargområden, där älgjakten är praktiskt taget förstörd, anser jag är direkt stötande, säger Lars Hedman. Med ansvar avser Lars Hedman både att anpassa bolagets verksamhet till människors behov och att agera i exempelvis rovdjursfrågorna. - Stora Ensos uppfattning verkar vara att det inte är bolagets sak. Det är fel och jag anser också att det framgår i skogsbrukets certifieringskrav, säger Hedman och jämför med avsättningen av mark för miljö- och naturskyddsändamål: - Det ansvaret är tydligen bolaget beredd att ta, trots att det kan röra sig om skog för flera miljarder. Är det inte rimligt att också ta ansvar för glesbygdsbefolkningen och deras älgjakt? Lars Hedman konstaterar att det är viktigt för diskussionen att klara ut definitionen av vad som är en meningsfull älgjakt. - När älgjaktsveckan inte längre behövs och ett lag på 10-15 älgjägare på ett par tusen hektar får skjuta en älg så kan man inte påstå att jakten är speciellt meningsfull. Då har den svenska älgjaktstraditionen gått i graven. Och jag påstår bestämt att den traditionen är en viktig del för väldigt många människor, inte bara de som bor på glesbygden, utan också hemvändare, släkt och vänner. Skogsbrukets och skogsvårdsstyrelsen senaste utspel, tvåprocentsmålet, ställer sig den tidigare skogsdirektören frågande inför: - Min huvudinvändning är att det fullständigt tycks saknas ekonomiska analyser. Samtidigt påstår Skogsvårdsstyrelsen att skogarna i Åmot har fyra procent betesskador med den älgstam vi har i dag. Det är helt enkelt inte seriöst. - Vad betyder två procent betningsskador på tall? Hur räknar man egentligen? Och vad är det vi diskuterar? Om hundra år kanske älgbetningen i dag ger en viss ekonomisk effekt. Ja, kanske det. Vem är det som med säkerhet påstår det? - Eller betyder tvåprocentsmålet att vi ska anlägga våra ungskogar på ett sådant sätt att de klarar en större älgbetning. Vi kanske ska se över våra ungskogsmallar, och hur vi röjer skog. Varför diskuterar vi inte det istället för att minska älgstammen till en nivå där den kanske aldrig repar sig igen nu när rovdjuren ökar i antal?