Nej till skyddsjakt på varg

Naturvårdsverket avslår fyra ansökningar om skyddsjakt på varg i förebyggande syfte. Skyddsjakt bör bara tillåtas för enskilda vargar som orsakar allvarliga problem. - Det är begripligt att djurägare och jägare som bor i trakter där vargar angripit tamdjur är oroliga för nya angrepp. Men oron och risken för angrepp måste förebyggas på andra sätt än skyddsjakt. Vi ger bidrag till länsstyrelserna för förebyggande åtgärder som att sätta upp rovdjurssäkra elstängsel, säger Björn Risinger, direktör för Naturresursavdelningen på Naturvårdsverket. Därtill kan Naturvårdsverket besluta om skyddsjakt på enskilda vargar som orsakar stora problem. Det är en prövning från fall till fall. Sådana beslut fattade Naturvårdsverket två gånger under 2002. - Riksdagsbeslutet från 2001 om Sammanhållen rovdjurspolitik innebär starka begränsningar för skyddsjakt på varg. Skadan måste vara stor och andra lämpliga lösningar saknas. Antalet föryngringar har också minskat under den senaste tiden. Stammens överlevnad får inte hotas, säger Björn Risinger. Dessa villkor gäller tills Riksdagens etappmål för varg uppnåtts då en utvärdering ska ske. Etappmålet är 20 föryngringar, dvs. att 20 honor föder ungar årligen. Det motsvarar en stam på cirka 200 vargar. Vid ingången av vintern 2002-03 fanns ungefär hälften så många vargar. Dagens beslut gäller fyra olika ansökningar om skyddsjakt på varg. LRF och Svenska Jägareförbundet ansökte om skyddsjakt på varg i trakter där varg attackerade tamdjur i fjol, främst i Värmland och Norduppland. Den andra ansökan kom från Ockelbo jaktvårdskrets som vill ha skyddsjakt på en varg i vargreviret i trakten. De övriga är från Jägarnas Riksförbund Avd. Väst och Sveriges Glesbygds Trygghet.