Jägare skadad av björn

Det blev ett oväntat möte för Sven Westin från Torsböle i fredags. I stället för att i lugn och ro jaga älg blev han attackerad av en björn. Den stora besten högg honom i armen och slog honom i ansiktet. - Så här kan det inte sluta, hann Sven tänka. I fredags morse åkte Sven Westin ut till sina jaktmarker dryga två mil norr om Kubbe tillsammans med två jaktkamrater. I skogen delade man upp sig och Sven och hans jämthund Baloo gick ensamma åt sitt håll. - Jag gick väl tre timmar innan Baloo började skälla. Då förstod jag att han hittat något. Jag trodde så klart att det var en älg, men blev lite misstänksam eftersom han kom tillbaka och sökte mig flera gånger, han brukar inte göra det om det är en älg. I drygt 45 minuter skällde Baloo innan Sven kom fram till vad han förstod var platsen för bytet. - Det var snårigt och risigt och jag smög in i riset för att se vad jag trodde var en älg. Men det var ingen älg. Inne i snåren satt en björn bara sex-sju meter från Sven. - Mellan mig och björnen stod Baloo och skällde. Jag tänkte precis backa tillbaka när björnen snabb som en kanonkula var över mig. Sven hann avlossa ett skott som inte skrämde björnen. - Jag satte upp handen för ansiktet, men han högg i armen och måste ha slagit mig över huvud och över ansiktet. Han slog ner mig på marken, berättar Sven hemma i köket, två dagar efter den inträffade attacken. Han är lugnet själv och inte skärrad över vad som hänt. Under vänster öga är skinnet rött och ögat blodsprängt. Skinnet under ögat lossnade och hängde i en slamsa efter attacken. Vänster arm, som han skyddade sig med, är uppsvullen och två rejäla plåster vittnar om var björnen huggit honom. - Efter attacken försvann björnen därifrån. Allt gick egentligen väldigt fort, jag skulle uppskatta att det var över på några sekunder. Hela tiden skällde Baloo, men om det var hunden som gav sig på björnen för att försvara sin husse och därigenom skrämde iväg björnen kan inte Sven säga. - Björnen var helt tyst under anfallet, men jag han se hans ögon och tänder. Vad hann du tänka? - "Hur ska jag få upp bössan så jag kan göra mantelrörelsen." För jag förstod att det gällde att handla för att klara livhanken. Jag kan inte sluta så här, hann jag också tänka. Men så plötsligt hade björnen vänt om och gett sig iväg med Baloo hack i häl. Jag kastade mig upp och ut från snåret igen. Jag ringde efter jaktkompisen och började ta mig därifrån. Jag tänkte att björnen ju kunde vända tillbaka. Samtidigt blödde han mycket från såret under ögat och han såg illa på ögat. I efterhand tror han att björnen var på väg att göra sig ett ide och kanske hann den inte uppfatta att Sven var en människa. Sven behöll lugnet, en som verkade mer skakad var Baloo, som inte lämnade husses knä i första taget. De åkte iväg till sjukhuset där det blev stor uppståndelse. Han fick stelkrampsspruta, såren under ögat, på armen och ett litet på axeln syddes och plåstrades om. - De tog också ett bakterieprov. Björnar och människor har ju inte direkt samma bakterieflora. Huvudsaken nu är att jag inte får en infektion. I lördags åkte man upp till platsen för attacken igen med en björnhund för att se så inte björnen var skadeskjuten, men inget blod från björnen påträffades och Sven tror inte heller att hans skott träffade björnen. Det var första gången Sven såg björn i skogen efter 30 års jakt i området, men spåren har de sett många gånger. - Ja, både spår och spillning från flera olika björnar har vi sett där. Han har svårt att uppskatta björnens storlek, men förmodligen var det en hane på 150-200 kilo. Kommer du hålla dig borta från skogen nu? - Nej, nej. Jag kommer säkert gå ut igen och jaga älg senare i höst. Rädd? Nej, det är jag inte, säger han lugnt och säkert.