Allt färre stora rovdjur i världen

De senaste åren har de stora rovdjuren gjort en försiktig comeback i många länder i väst: lodjur, varg och björn i Europa, puma och varg i USA. Men samtidigt visar nya rapporter från andra länder alarmerande siffror. Bara runt 30 000 lejon finns nu kvar i hela Afrika, och i Asien är läget ännu mer kritiskt för både kattdjur och björnar. Larmrapporterna, varav merparten har sammanställts av expertgrupper inom Internationella naturvårdsunionen (IUCN), har kommit i tät följd sedan mitten av 1990-talet, en effekt av att kunskaperna om många arter har ökat kraftigt. Den samlade bilden är att läget är tämligen gott i Nordamerika, med livskraftiga stammar av varg, puma, och björn. I Europa håller situationen på att förbättras från en tidigare katastrofal nivå. Det avspeglas här hemma, där vargen kommit tillbaka från utrotningens brant, och björn och lo ökat i antal. I Afrika - som för de flesta är synonymt med stora rovdjur - har däremot läget försämrats drastiskt sedan 25 år tillbaka. Den afrikanska vildhunden är sannolikt världens mest hotade stora rovdjur - knappt 6 000 individer finns kvar - och lejonet tycks vara i akut fara att gå samma väg som tigern redan vandrat. Bara nio afrikanska länder har i dagsläget 500 lejon eller fler inom sina gränser. Två färska oberoende inventeringar antyder att 20 000 till 40 000 djur återstår på hela kontinenten. Det prekära läget i Asien är mer känt. Att tiger, snöleopard och jättepanda är hotade känner de flesta till. Bilden varierar dock från område till område. Tack vare ett hårt skyddsarbete håller de flesta arter fortfarande ställningarna i Indien, medan situationen är mycket dyster i Kina och flera länder i Sydostasien. Globalt sett finns det alltså anledning att känna oro. Sex arter av de stora rovdjuren har nu en samlad världspopulation på under 10 000 individer. Därnäst kommer nio arter med stammar på 10 000-30 000 individer, och ytterligare fyra vars antal ligger i intervallet 50 000-100 000 djur. Till den sistnämnda gruppen hör vårt eget lodjur Bara fem stora rovdjur kan räknas i sexsiffriga tal: varg, brunbjörn, amerikansk svartbjörn, puma, leopard. Att situationen blivit så alarmerande har ganska enkla orsaker. En av världens främsta rovdjursforskare, holländaren Hans Kruuk, skriver i en ny bok, Hunter and Hunted (Cambridge University Press), att stora rovdjur på många håll fortfarande utgör ett inte ringa hot mot människorna. I Indien och Afrika dödas troligen flera hundra människor årligen av stora kattdjur. Kruuk pekar på uppgifter som antyder att även vargar kan vara riskabla i vissa områden på jorden, och nämner attacker med dödlig utgång i både Vitryssland och Indien. Intressant nog är vargattacker nästan okända i Nordamerika men där har i stället ett mindre antal människor fallit offer för pumor och björnar de senaste åren. Dessutom kan som bekant rovdjur skapa problem i områden med tamdjur. I vissa regioner är tamdjuren den enda födoresursen som återstår när människorna skjutit bort de vilda bytesdjuren. Det är med andra ord inte så underligt att många människor i Afrika och Asien ser på rovdjur som ett problem och gör sitt yttersta för att bli av med dem. Det var likadant i västvärlden för bara några decennier sedan. Samtidigt är rovdjuren de mest karismatiska av alla djur. Vi beundrar deras kraft, smidighet och skicklighet som jägare. De har under evolutionens lopp format många andra djur och är överallt där de förekommer det säkraste tecknet på ett opåverkat, dynamiskt ekosystem. Hur dessa motstridiga yttringar ska kunna balanseras, är kanske den svåraste uppgift som den internationella naturvården har, skriver Kruuk. Han är osäker på hur det ska gå för vissa arter, men påpekar att många av dem är påfallande stryktåliga - de kommer tillbaka bara de får chansen. Den förmågan, plus vår inneboende fascination för rovdjur, ger trots allt visst hopp för framtiden.