Förundersökningen får inte godkänt

Polismannen Nisse Björklund underkänner stora delar av förundersökningen i fallet med den skjutna björnen Untorparn. - Felet sitter i polisorganisationen, där den ena handen inte vet vad den andra gör. När det är fråga om så här allvarliga brottsmisstankar, som grovt jaktbrott, måste till exempel skottplatsundersökningarna göras mycket noggrant, säger Björklund. Bakgrund: Den 21 augusti sköts Sveriges äldsta radiomärkta björn norr om Orsa. De fem åtalade har angivit en skottplats, åklagaren menar att björnen sköts på en olaglig åtel 14 kilometer därifrån. I går var det vittnenas tur att höras. Björklund var kallad av försvaret och vittnade som mycket erfaren björnjägare, han har skjutit ett 20-tal björnar, och polis med erfarenhet från förundersökningar av jaktbrott. På punkt efter punkt sågade Björklund de undersökningar som gjordes av en ensam polisman och en forskare vid den gamla åteln och den angivna skottplatsen. De samlade in sina bevis nästan ett och ett halvt dygn efter Untorparns död. - Polismannen är själv erfaren hundkarl och jägare, men här har han inte haft resurser att göra ett riktigt bra jobb. För det första fanns misstankarna om jaktbrott redan samma dag björnen sköts. Sedan går det ett och ett halvt dygn då vem som helst har tillgång till de eventuella brottsplatserna. Det borde naturligtvis ha satts upp avspärrningar på en gång, säger Nisse Björklund. När en gevärskula träffar en djurkropp slits så kallade snitthår bort från kroppen. Det samma sker på kulans utgångssida. Erfarna eftersöktjägare kan i detalj tala om var de så kallade snitthåren kommer från för plats på djuret.. En DNA-analys hade kanske kunnat säga om det var hår från Untorpar´n. Annan allvarlig kritik från Björklund är att björnkroppen aldrig undersöktes. - Om man hade ställt upp kroppen och tittat på vilken vinkel sårkanalen efter kulan hade, så hade man också kunnat räkna ut vilken skottplats skytten använt och kanske hittat kulorna. I vilken annan utredning, om brott som kan ge flera års fängelse, låter man bli att undersöka en kropp med skottskada? undrar Björklund. För det tredje: Polismannen och forskaren använde forskarens hund och spårade runt platsen där jägarna uppgett att björnen sköts. Inget spår hittades. Runt den gamla åteln gjordes aldrig någon spårning. - Vi har några av landets absolut bästa spårhundar för björn inom en timme från jaktområdet. Jag tror säkert att forskarens hund är duktig, men forskaren är ju liksom part i målet. Därför hade det varit bättre att använda en erkänt duktig och dokumenterat meriterad spårhund som kunnat bidra med objektiva fakta. - Polisens länskommunikationscentral har en hel lista med hundförare och spårhundar som kan ringas ut på sådana här jobb, säger Björklund. Under dagen vittnade också den björnforskare som under måndagens förhandlingar fick kritik för att han skulle ha spridit otrevlig stämning omkring sig vid besiktningen av Untorparn. - Det här är precis som om ni skulle ha skjutit min gamla hund, påstås forskaren ha sagt. Det förnekade han dock vid tisdagens förhandlingar: - Det var lite aggressiv stämning när jag besiktade björnkroppen. Men det var för att jägarna tyckte att vi forskare uppträtt oetiskt, eftersom vi lät en så gammal och tandlös björn leva vidare, sa forskaren. Han uttryckte tveksamhet över jägarnas berättelse. - Det är inte min erfarenhet att en gammal och rutinerad björn skulle komma i så öppen skog mot skytten. Å andra sidan vittnade Nisse Björklund om att björnar som han jagat till och med valt vägar rakt över öppna hyggen. En annan forskare vittnade också och berättade att Untorparn aldrig pejlats till den plats där jägarna uppges ha skjutit honom. Närmaste pejlingsposition ligger fyra-fem kilometer från platsen.