När lodjur dödar rävar gynnas småviltet

Den svenska lodjursstammen växer idag, men detta tycks inte minska mängden småvilt i skogen. I stället är det räven som får stryka på foten, visar J-O Helldin vid SLU:s forskningsstation Grimsö i Bergslagen.

Lodjuren både dödar och äter räv, och dessutom undviker räven lodjurstäta områden. Lodjuret kan alltså kompensera för sitt eget uttag av småvilt genom att också döda räv. Lodjur livnär sig i huvudsak på rådjur, men också på småvilt som hare och skogsfågel. Räven är alltså inte något viktigt bytesdjur, utan lodjurets motiv för att döda räv kan istället vara att eliminera en konkurrent och kanske också fiende till de egna ungarna. Lodjur kan ta fullt friska, vuxna rävar, vid alla tider på året, men särskilt utsatta är de små rävvalparna. Och även om ett enskilt lodjur bara tar några enstaka rävar per år kan detta vara tillräckligt för att påverka rävstammen. J-O Helldin och hans kollegor har följt viltbeståndens utveckling i Grimsöskogarna i över 30 år. När det gäller rävar har forskarna gjort flera intressanta iakttagelser sedan lodjuren dök upp för ca 10 år sedan. Antalet rävkullar har till exempel halverats, och omkring hälften av de rävar som dör varje år beräknas ha fallit offer för lodjur. En annan förändring är att rävarna allt oftare drar sig mot bebyggelse och jordbruksmark, kanske för att undvika de lodjurstäta områdena. Eftersom tidigare studier i området visat att räven kan hålla nere småviltstammarna, har forskarna förväntat sig att lodjurens ankomst skulle förbättra villkoren för småviltet. Så tycks också vara fallet. Bestånden av skogshare och skogshöns ökade några år efter att lodjuren etablerat sig i området. Lodjuret tycks alltså kompensera för sitt eget uttag av hare och skogsfågel genom att också döda räv. Förhållandet mellan lodjur och räv är inte unikt. Aggressivitet och dödande mellan rovdjur av olika arter verkar snarare vara regel än undantag i naturen, och det finns flera exempel på hur ett större rovdjur kan minska antalet av ett mindre. Några av de bäst studerade artparen är lejon/gepard, varg/prärievarg, panterlo/egyptisk mungo samt rödräv/fjällräv. Efter den utrotning av stora rovdjur som skett på många håll i världen har de medelstora rovdjuren ökat i antal, vilket i sin tur har lett till en ökad predation på mindre bytesdjur. Stora rovdjur kan därför sägas ha en nyckelroll i ekosystemen. Det faktum att deras predation på mindre rovdjur kan leda till växande bestånd av en del viltarter kan verka överraskande, och kan kanske leda till en ökad tolerans för stora rovdjur, bland annat inom jägarkåren. För mer information: J-O Helldin, viltforskare vid Grimsö forskningsstation, Inst. för naturvårdsbiologi, SLU 0581-69 73 08, 070-607 53 22, j-o.helldin@nvb.slu.se Faktabakgrund: Forskning på rävar vid SLU/Grimsö forskningsstation har gett följande resultat: * Årlig dödlighet hos vuxna rävar till följd av lodjursangrepp beräknades till ca 14 % (att jämföra med en övrig dödlighet på ca 18 %). * De lodödade rävarna i studien var alla i tidig reproduktiv ålder, och dödades på vintern eller våren. Ett exempel är den tvååriga rävtik som dödades av lodjur medan hon fortfarande gav di åt sina valpar, vilka knappast kan ha överlevt utan henne. * Lodjuren står för en dödlighet som åtminstone delvis är "additiv" (dvs. läggs ovanpå annan dödlighet), och kan därför påverka rävstammen långsiktigt. * Till skillnad från vid tidigare studier drar sig rävarna inom Grimsö forskningsområde idag mot bebyggelse och jordbruksmark, och en spekulation är att detta är för att undvika lodjurstätare områden. * Antalet rävkullar på forskningsområdet halverades på en tioårsperiod efter etableringen av lodjur. Även andra index på rävtäthet från Grimsö och Örebro län angav vikande rävpopulation. * Skogshare och skogshöns visade i samma områden ökande trender några år efter lodjursetablering. * Även simuleringsmodeller visade att ett möjligt utfall av lodjursetablering är ökande småviltstammar, på sikt kanske också en ökande rådjursstam. Initialt kan dock en nedgång i bytesstammarna förväntas. * Lodjuren kan också förse rävarna med rester efter slagna rådjur, en viktig födoresurs för rävarna vintertid. Rävarna på forskningsområdet äter idag dubbelt så mycket rådjur jämfört med en tidigare studie. (Att rävpopulationen trots detta verkar minska antyder emellertid att födotillgången inte är avgörande för rävarna i dagsläget.) Den metodik som användes inom projektet var: * Radiopejling av räv för att studera dödlighet och områdesutnyttjande. * Analyser av populationsindex på räv, lodjur, rådjur, skogshare, tjäder, orre och järpe från Grimsös och Svenska Jägareförbundets viltövervakning för perioden 1989-2003. * Spillningsanalys för studier av födoval hos räv.