Vargjakt minskar risken för vargangrepp på människor
Vid ett antal tillfällen under sommaren har vargar visat sig nära människor i västra delarna av Örebro län. Nyligen tog länsstyrelsen beslutet att skjuta en oskygg vargtik i en fårhage i trakten. Skyddsjakt på oskygga vargindivider är en viktig förvaltningsåtgärd, anser vargforskaren Håkan Sand.
– Om vi accepterar oskygga vargar under en längre tid kan det leda till allvarliga incidenter, säger han.
Vargen är till sin natur skygg för människor, men det finns tre riskfaktorer som kan få en varg att angripa människor. En riskfaktor är rabies, en sjukdom som i vissa stadier gör djuren oskygga och aggressiva, och en annan riskfaktor är brist på bytesdjur. Rabies finns inte i Sverige, och bytesdjur finns det gott om i våra skogar.
En riskfaktor finns i Sverige
Den stora faran med vargen i Sverige är istället så kallad habituering; att vargens naturliga rädsla för människan försvinner genom att vargen blir van vid människor. Det kan inträffa om vargar börjar vistas i närheten av bebyggelse. Det sämsta scenariot är att vargarna börjar äta ur soptunnor, och kanske till och med blir matade. På så sätt lär de sig att associera människan med mat. I nationalparker i USA har det hänt att vargarna blivit så vana vid att bli matade att de gått till angrepp när de inte fått något.
I Sverige vistas vargarna mest i områden långt från bebyggelse. Men det händer att enstaka, oskygga vargar uppehåller sig i närheten av människor.
Vargforskaren Olof Liberg har en möjlig förklaring till Örebro-vargarnas oskygga beteende. I början av augusti hittades en död vargtik i reviret (Hasselforsreviret), och i väntan på DNA-analyser bedöms vargen vara alfatiken. När en eller båda föräldrarna försvinner i ett vargrevir händer det att de övriga vargarna börjar uppträda oskyggt under en period. Det är då förmodligen valparna som blivit lite vilsna. Detta skulle kunna förklara de täta vargobservationerna nära bebyggelse i Hasselforsreviret.
Normalt med närgångna vargar
En vanlig missuppfattning är att vargar som söker sig till bebyggelse är onormala. De är inte mer onormala och beter sig inte konstigare än älgar som äter äpplen i villaträdgårdar, eller rävar och grävlingar som vistas under bebodda hus. Oskygga individer förekommer hos de flesta djurarter, särskilt bland unga djur - och framför allt i de djurstammar som inte jagas av människan.
Håkan Sand anser att skyddsjakt på speciellt oskygga och närgångna vargar bör tillåtas i högre omfattning.
- Jakt på de individer som uppvisar ovanligt närgångna beteenden är det i särklass mest effektiva sättet att motverka habituering, menar han.
Han tror också att en mer generös skyddsjakt kan leda till positiva bieffekter. Acceptansen för vargen kan förväntas öka, vilket på sikt kan leda till minskad illegal jakt.
Den illegala jakten begränsar idag möjligheten för laglig skyddsjakt på varg. Den skandinaviska vargstammen på 130-150 vargar anses vara för liten för att klara en mer frikostig skyddsjakt. Vargstammen har potential att växa snabbt, men tillväxten och ett eventuellt införande av laglig vargjakt fördröjs på grund av att ca 20-30 vargar varje år tjuvskjuts i Sverige. En större vargstam skulle öka möjligheterna till skyddsjakt på närgångna vargar, något som kan bli vanligare i framtiden.
- Idag är risken för vargangrepp faktiskt mycket liten, ja nästan obefintlig, avslutar Håkan Sand.
Läs också:
Risker med habituerade vargar (21/8 -06)