Tuorponvargen skjuten

Den varg som radiomärktes i Jokkmokk i Norrbotten i januari har nu fällts av länsstyrelsepersonal, efter tillstånd från Naturvårdsverket. Vargen härstammade från vår skandinaviska vargstam, men exakt vilket revir den kom från är ännu inte fastställt.

Det var inte Pessinkivargen / Norrbottens-Kuriren



Pressmeddelande från Länsstyrelsen i Norrbottens län (9/2 –07):

SÄNDARVARGEN FÄLLD

Den varg som den 11 januari 2007 märktes med en radiosändare söder om Tjåmotis i Jokkmokks kommun fälldes under torsdagen. Skälet till skyddsjakten var att vargen under början av veckan förflyttat sig till ett område med mycket renar, att vargen åstadkommit större skador och även jagat ren i stor omfattning.


Vargen – en ung hanne – förvaltningsmärktes i södra delen av Jokkmokks kommun. Förvaltningsmärkningen genomfördes för att underlätta spårning av vargen som genom DNA-analys kunnat konstateras ha ett sydligt ursprung. Länsstyrelsen har sedan märkningen spårat vargen i samarbete med samebyn.
- När vargen trots försök att skrämma bort den från det känsliga området vände tillbaka och började riva renar, var beslutet om skyddsjakt svårt att undvika berättar Karina Lövgren, chef för länsstyrelsens fältenhet.
 
När den skada som ett rovdjur gjort är tillräckligt stor och risken för nya skador eller störningar ökar, samtidigt som skadeförebyggande åtgärder inte lyckas, kan skyddsjakt i vissa fall beviljas.
- Situationen blev akut under tisdagen och länsstyrelsen tog då kontakt med Naturvårdsverket om möjligheten till skyddsjakt vilket också blev Naturvårdsverkets beslut. När vår personal på platsen under torsdagen kunde konstatera att skadorna ökat, verkställdes skyddsjakten. Vargen fälldes från helikopter av länsstyrelsens personal i samverkan med representanter för samebyn. Det hela gick mycket snabbt fortsätter Karina Lövgren.

 
Skyddsjakt på initiativ av länsstyrelsen är en sällsynt åtgärd. 
 - Skyddsjakt är för oss en av flera delar i arbetet med att förvalta de stora rovdjuren. Arbetet bygger på att hitta lösningar i varje enskilt fall. Ibland innebär dessa att skyddsjakt är oundvikligt om inte oacceptabelt stora skador ska bli följden. Detta gäller även så högt prioriterade arter som varg säger Jan Olov Westerberg, chef för länsstyrelsens miljöavdelning.
 
Arbetet med att förvalta de stora rovdjuren, bygger på ett nära samarbete mellan de näringar som berörs av rovdjuren och myndigheterna. Samarbetet med både berörd sameby och Naturvårdsverket har fungerat mycket bra.
- Målet med vårt förvaltningsarbete är att kunna uppnå samförvaltning där vi gemensamt kan hantera rovdjursstammarna på ett sådant sätt att näringarnas intressen värnas. Samtidigt ska rovdjursstammarna kunna utvecklas så att arterna inte dör ut. För att detta ska vara möjligt krävs att alla parter är beredda att respektera varandras utgångspunkter. Ibland kan detta leda till att vi är tvungna att ta steget att avliva ett rovdjur som åstadkommer stora skador avslutar Karina Lövgren och Jan Olov Westerberg.
 
Vargen har nu skickats till Statens veterinärmedicinska anstalt för obduktion och kommer sedan att tillfalla Naturhistoriska Riksmuseet.

Ur arkivet
Ja till skyddsjakt på Tuorponvargen (8/2 –97)