På Grimsö luskas det i vargars familjeliv och fåglars matvanor

När det talas om rovdjursrivna får, om älgbetade tallplantor eller om grågäss som äter rent i böndernas havreåkrar så kommer förr eller senare någon att säga: – På Grimsö säger dom att… VF bestämde sig för att undersöka vad detta Grimsö egentligen är för ett ställe.

Är det en plats där akademiker sitter i sina kontorsmoduler och hittar på teorier utan att bry sig om hur det ser ut i verkligheten? Eller är Grimsö tvärtom befolkat av osentimental expertis som avlivar korkade myter om naturen?
- Vi är nästan nöjda med att vi får kritik från bägge håll. Det är stimulerande att kritiseras, då får man skärpa sina egna argument, säger forskningsstationens chef Henrik Andrén lugnt.
- Vår trovärdighet är större för att vi inte ligger i en storstad. Många av oss är själva jägare, en del har får, vi känner till de problem som man pratar om.
- När vargdebatten tog fart så fick vi en del hot om att "vi ska skjuta vargar och vargforskare och gräva ner dem tillsammans". Det var inte så roligt, men det var aldrig så att vi kände något behov av att öka vår personliga säkerhet, försäkrar Henrik Andrén.
Att Grimsö blivit ett begrepp i debatten förklarar han med att det är lättare komma ihåg ett ortnamn än "Institutionen för ekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet", som är det officiella namnet.
Det var i den svenska miljömedvetenhetens urtid som professor Alf Johnels hävdade behovet av "forskning om vanliga svenska djur i vanlig svensk natur". Sedan Naturvårdsverket inrättats började man se sig om efter en plats där hans vision kunde förverkligas.
Man hittade den i den gamla bruksherrgården Grimsö i Bergslagen, tre mil nordost om Lindesberg, som hade stått tom ett antal år sedan den siste brukspatronen dött och var ganska förfallen, men inte värre än att den kunde rustas upp. 1974 invigdes den som hemvist för Naturvårdsverkets fältarbete, och sen dess har den växt både i antal medarbetare och i nya byggnader. Den har också bytt huvudman, till SLU eftersom regeringen bestämt att all forskning ska vara knuten till universitet - bra, tycker Henrik Andrén.
- Jag vet inte om man också tänkte på att den ligger i en gränszon i landet. Några mil söderut är det slättland och jordbruksbygd, några mil norrut börjar Norrlandsnaturen.
I dag är Grimsö en forskarby där ett 30-tal forskare och doktorander har sin dagliga verksamhet. Den gamla herrgården innehåller kök och matsal och utbildningslokaler. Vidare finns den nya huvudbyggnaden med kontor och laboratorier, och det finns förrådsbyggnader och övernattningsstugor. Ett 20-tal elever går grundkursen i viltbiologi på Grimsö och en del gör examensarbeten där. Några stannar sen som doktorander, och en och annan kommer kanske i slutänden att erbjudas att arbeta som forskare.
- Kommer du och har med dig pengar som finansierar din egen forskning så är du välkommen! säger Henrik Andrén, som får lägga en hel del tid på att ragga pengar.
De kommer till största delen från Naturvårdsverket och Forskningsrådet för tillämpad forskning (Formas). Ett par privata stiftelser har också varit till stor glädje.
- Utan dem vore det svårt att få fram pengar till byggnader. Nu har vi precis fått ett nytt DNA-laboratorium som vi är väldigt stolta över, berättar Henrik Andrén.
Runt Grimsö finns ett 12 000 hektar stort markområde där man kan utföra en del av sitt forskningsarbete.
- Det ägs av Sveaskog, som bedriver vanligt skogsbruk där, men det fina är att vi har jakträtten. Vilket betyder att vi till exempel kan sätta ut fällor eller fridlysa djur utan att behöva be någon markägare om lov.
En och annan älg från området drygar också ut budgeten för Grimsös egen restaurang.
- Vi har fått slåss för att få ha en anställd som sköter köket, men det är otroligt viktigt för att vi ska kunna ta emot kurser och gästforskare. Just nu har vi till exempel personal som sysslar med viltfrågor på länsstyrelsen i Uppsala här på kurs. Hur skulle de annars få lunch - åka och äta i Lindesberg, tre mil fram och tre tillbaka?!
De flesta av de anställda bor i hus runtom i bygden, några i Lindesberg och den mindre orten Ramsberg.
- Vi har öppet hus en gång varje vår och försöker göra en populärvetenskaplig happening för bygdens folk av det. Och vi har bra samarbete med lokalavdelningar av organisationer som Jägarförbundet, LRF, Fältbiologerna, hundklubbar, lokala företag.