Beslut om hur vargjakt kan överklagas

Högsta förvaltningsdomstolen har tagit ställning till om ett beslut om licensjakt efter varg som fattats av Naturvårdsverket kan överklagas till domstol, trots att det enligt 58 § jaktförordningen inte får överklagas.

EU:s s.k. livsmiljödirektiv ställer klara, detaljerade och ovillkorliga krav på medlemsstaternas lagstiftning när det gäller att skydda hotade arter som t.ex. vargen. Jakt kan tillåtas endast under vissa angivna förutsättningar.

I EU-domstolens rättspraxis ställs krav på möjligheter till domstolsprövning när det gäller att skydda enskildas rättigheter och när det krävs för att ge EU-rätten en ändamålsenlig verkan.

Högsta förvaltningsdomstolen anser att EU-domstolens praxis också innebär följande. Miljöorganisationer kan som företrädare för allmänna intressen göra gällande rättigheter som baseras på livsmiljödirektivet. Det krävs ett effektivt domstolsskydd av sådana rättigheter. Om direktivet ska kunna ges en ändamålsenlig verkan fordras att nationella domstolar kan pröva om nationella regler håller sig inom de gränser som direktivet anger.

Högsta förvaltningsdomstolen finner att frågan om kraven i livsmiljödirektivet har uppfyllts således måste kunna prövas i domstol. Förbudet i jaktförordningen mot att överklaga beslut om jakt efter skyddade arter står därmed i strid med EU-rätten.