Forskarna har nämligen observerat att vargarna i Yellowstone fortsatte att jaga hjortar hellre än bisonoxar, även när bisonoxarna blev vanligare än hjortarna.

Det här beteendet är tvärtom mot vad man skulle kunna förvänta sig. Teorin säger att rovdjur helst vill jaga det bytesdjur som för tillfället är vanligast. Om ett annat bytesdjur blir vanligare börjar rovdjuren att föredra det bytesdjuret i stället.

Det här gör att rovdjuren kan ha en reglerande effekt på hur vanliga de olika bytesdjuren är. Men enligt de biologer som har studerat vargar och deras bytesdjur hjortar och bisonoxar i Yellowstone nationalpark, beror det här samspelet också på hur farliga de olika bytesdjuren är för rovdjuren.

Bisonoxarna i Yellowstone var helt enkelt så farliga att jaga, att vargarna hellre lade ner extra möda på att förfölja de mindre vanliga hjortarna även när bisonoxarna ökade alltmer i antal. De föredrog då alltså det ovanligare bytet.

Det här exemplet går inte att föra över till Sverige där vi inte har någon motsvarighet till bisonoxar, säger vargforskaren Camilla Wikenros vid Sveriges lantbruksuniversitet.

– När rådjurstätheterna blir högre, då byter vargarna över och till mer rådjur än älg, säger hon.

Men hon menar att de amerikanska observationerna kan vara intressanta generellt för alla som jobbar med viltförvaltning.

– I ett system där jägare jagar rovdjurens bytesdjur är det också intressant att veta hur olika stora rovdjur påverkar bytesdjuren. Om man i sin tur vill relatera det till hur mycket man kan ta ut under jakten till exempel.