Samtidigt är i princip hela den svenska vargstammen koncentrerad till Mellansverige och det gör att vargtätheten i länet ökat.
– Tidigare var vargarna i länet koncentrerade till de nordvästra delarna av länet, idag ser vi att det finns en spridning söderut, berättar Tobias Hjortstråle vilthandläggare på länsstyrelsen. Att vargen är koncentrerad till mellansverige beror bland annat på beslut att Sverige inte ska ha vargar i renbetesområdena i norr och att de södra delarna av Sverige till stor del består av öppna jordbrukslandskap med mycket boskapsdjur.
Att vargen spritt sig söderut och att vargtätheten ökat är troligen anledningen till att allt fler rapporter om vargmöten kommer in till myndigheterna, tror Tobias. Rovdjursforskare Jens Frank på Grimsö viltforskningstation instämmer men trycker på att vargar som går nära eller genom bebyggelse inte automatiskt ska ses som oskygga eller ett problem.
Är vargar nära bebyggelse ett problem?
– Det är inte onaturligt för vargar att röra sig i närheten av hus och åkermark. Inte ens att en varg någon enstaka gång går genom ett samhälle behöver vara en indikation på att djuret är ett problem menar han.
Vargen har ingen anledning att vara rädd för hus, vägar och mänskliga boningar menar Jens Frank, Sverige är så pass tättbebyggt att de intrycken och dofterna är något vargen vant sig vid. Däremot bör vargen gå undan för människor som dyker upp plötsligt, menar han, men det bygger på att vargen verkligen uppfattar att det finns en människa där.