Ny studie om samband kring illegal jakt

SKANDULV har publicerat en artikel om samband kring illegal vargjakt. Studien fann att under en period på 17 år (2000-2017) dog eller försvann totalt 444 kända revirmarkerande vargar. Av dess var 103 legalt dödade, 8 döda av trafik, 23 döda av naturliga orsaker, 20 illegalt dödade och 189 var försvunna. Andelen dödsfall orsakade av naturliga orsaker och trafik ökade inte under studieperioden, men det gjorde däremot dödligheten från både legal jakt och försvunna vargar. En utvärdering av anledningarna till den ökade andelen försvunna vargar tyder på att illegal jakt är en bidragande orsak. Frekvensen av försvinnanden ökade med vargpopulationens storlek, men minskade med ökad omfattning av den legala jakten. Den svenska delen av vargpopulationen befinner sig nu nära den lägsta nivå som EU:s habitatdirektiv kräver för att den skall bibehålla gynnsam bevarandestatus. Detta i sin tur begränsar möjligheterna att förvalta vargpopulationen genom legal jakt.

Text från SKANDULVS nyhetsbrev:

"Illegal jakt är en begränsande faktor för många stora rovdjurspopulationer världen över, inte minst varg.  I samband med detta debatteras livligt vilken effekt den legala jakten på varg eventuellt har på den illegala jakten. Vi använde data från 444 revirmarkerande och DNA-identifierade vargar under de årliga inventeringarna i Sverige åren 2000/01-2016/17 för att analysera risken för dessa att dö av olika orsaker (sjukdom, ålder, trafik- och andra olyckor, legal jakt och säkerställda fall av illegal jakt). Vi analyserad också i vilken omfattning som vargar försvann från populationen utan känd orsak. Av de 444 revirmarkerande vargarna kategoriserades 103 som legalt dödade, 8 döda av trafik, 23 döda av naturliga orsaker, 20 illegalt dödade, och 189 som försvunna. Till skillnad från andelen dödsfall orsakade av naturliga orsaker och trafik så ökade dödligheten från både legal jakt och försvunna vargar under studieperioden. Ökningen av andelen försvunna individer var starkare än ökningen av legalt skjutna individer och det var särskilt tydlig under perioden 2010/11–2016/17, då andelen försvunna vargar var mer än dubbelt så stor som andelen legalt skjutna vargar. Under denna period försvann i genomsnitt 21% av de revirmarkerande vargarna per år som kan jämföras med perioden 2000/01-2009/10 då i genomsnitt 9% av de revirmarkerande vargarna försvann per år. En utvärdering av möjliga orsaker till dessa försvinnanden och en kompletterande analys av sändarförsedda vargar (77 stycken) tyder på att de flesta av dessa försvinnanden har orsakats av illegal jakt. Detta baseras på att precisionen i inventeringen inte har minskat under studieperioden, och ökad utvandring av vargar till Norge eller norra Sverige inte är troligt då den norska och svenska inventeringen är samordnad och utvandrande vargar till norra Sverige är unga, inte revirmarkerande individer. Data från SVA och sändarförsedda vargar tyder inte heller på en ökad andel naturliga dödsfall. Slutligen är födobrist i populationen, som skulle kunna leda till svältdöd eller ökad frekvens av revirstrider, inte heller sannolik mot bakgrund av de höga tätheter av bytesdjur som förekommer i Skandinavien. Frekvensen av försvinnanden ökade med vargpopulationens storlek, men den minskade med ökad omfattning av den legala jakten. Utvecklingen av den genomsnittliga inavelsnivån i populationen visade däremot inte på något samband med frekvensen av försvinnanden. Studien visar att den största delen av de revirhävdande vargarnas dödlighet troligtvis utgörs av illegal jakt och är nu av en sådan omfattning att populationens tillväxt har stannat upp. Den svenska delen av vargpopulationen befinner sig nära den lägsta nivå som EU:s habitatdirektiv kräver för att den skall bibehålla gynnsam bevarandestatus. Detta i sin tur begränsar möjligheterna att förvalta vargpopulationen genom legal jakt."